G i z z y

Utrotning kanske?

Nu har poletten äntligen trillar ner och jag slipper grubbla längre.

Satt med mina kära kollegor på t-banan hem från jobbet typ i förrgår.
Redan innan vi hoppar på så kommer två tjejer och går, varav den ena har vitt hår ner till midjan,
en tjock kaka med smink i ansiktet och skyhöga klackar.(för att bara nämna nåt)
Hon pratar med en röst som inte är av denna värld och det är ganska omöjligt att inte lägga märke till henne.

När vi väl satt oss så sätter sig hon och hennes kompis på sätena brevid.
Och herregud vilken resa... inte en lugn stund! Att föra ett samtal eller läsa en bok var bara att glömma för
hon tjattrade på så jävla högt så man fick huvudvärk.
Högt och tydligt malde hon på om killar hit och dit som var sååå puckade och ringde och pratade med henne i 2 TIMMAR i telefonen (ehh svårt att lägga på om man inte vill prata?), hennes manager som var sååååå snygg med sina tatueringar och kunde "få hur mycket pussy han ville"
(här skämdes kompisen rejält och hon var inte ensam)
Vidare så hann hon självklart ropa ut sitt smeknamn också, som jag uppfattade som Jessie.

Det var det inte har jag kommit på nu. Det var självklart Kissie.

Och jag DÖR av att det finns så korkade och irriterande människor!
Är det så svårt att prata i normal samtalston på tunnelbanan? Alla kanske inte är skitintresserade av ditt liv?
 
Hon lyckades väl med det hon ville iaf, få uppmärksamhet och skrika ut sitt namn bland folk.
Men hallå.. ska man skratta eller gråta?

Jag blir fan allergisk.